Dumbas

Jag är anmäld till SUM nu. Jag siktar på 4:15 men drömmer om 3:59. Jag har aldrig sprungit så långt och med LL i bagaget borde jag kanske sikta på 4:30? Det blir lite finjogg ikväll efter lägenhetspackningen och sedan börjar allvaret. Mindre än 2 veckor kvar.

Träningen för att bli starkare som löpare generellt kommer att basera sig på några nyckelpass och en del detaljer:

1. Backar och gym. Här ska byggas muskler. Alla sorters.

2. Långa terrängintervaller i tävlingsfart. Börjar med 4x3000 meter i 4:15 / km och ökar sedan.

3. Längre långpass. Nu ska jag springa i 3 timmar.

4. Minst 1 längre distanspass per vecka. D v s. minst 90 minuter långt.

5. 500-meters intervaller VO2Max.

Vad tror ni om det?
 

1. Väska med vattentät platskasse till kläderna.
2. Liten flaska att ha vätska i (vatten med salter i).
3. Överdragskläder.
4. Varma klader att ha under överdragen före och efter loppet.
5. Löparkläder.
6. Klockan.
7. Skor.
8. I huvudet: En bild av hur lätt och snabbt jag springer över stigen utan att det känns ansträngande.
9. Mantrat: 'Sprätt med tårna, pendla med armarna'.

• Bajsa innan loppet startar. Det haglar inte av bajamajor ut med banan. Fina buskar att björna bakom dock.
• Räkna med trafikkaos och parkeringsproblem.
• Ät inte bajset som Enervit säljer på mässan vid nummerlappsutdelningen.
• Spring inte vilse.
• Le inte när du springer förbi all publik vid kyrkviken. Knotten fastnar mellan tänderna.
• Spring snabbt första milen - öka den andra - lid den tredje.
• Njut av banan mellan avverkade 10 och 16 km. Det kommer inte att hända igen.
• Ät kanelgifflar till frulle. Havregrynsgröt ger inget för loppet.
• Ser du en spinkig snubbe med mord i blicken så hejja lite. Det är jag.
• Om du inte kan springa om så be om ursäkt när du knuffar folk av banan.
• Krokben sinkar mer än det ger. Tidsmässigt.
• När du passerat abborrbacken kommer aftonbladets cheerleader-gäng. Spring inte över dem. De är ju så söta.
• Det står massor med barn ut med banan med egna vätskebord. Drick ett glas och tacka. De gör det för oss.

Jag tror att det var allt. Några frågor?
 

Jag har många bollar i elden nu! Bloggandet blev lite lidande. Sorry.

Först det viktigaste:
http://www.namninsamling.com/site/get.asp?Kymlinge
För att bevara Ursvik som rekreationsoråde för fysisk-, mental- och socialhälsa.

Sedan:
Jag lubbade Bellmanstafetten med några jobbarkompisar. Vi ställde upp med två lag. Jag sprang sista sträckan på 19:02. Inte helt bra men jag skyller på mängden som satt i benen. Jag borde ha kunnat trycka på mer men jag stumnade och fick t o m lite kramp i magen. Nåja, bättre tid nästa gång.

Och:
Nu är maxningen för LL klar så jag ska bara köra några 500-ingar på söndag och fisjogga däremellan. Med ett aktivt löpsteg och en mental uppladdning som skulle gjort Muhammed Ali avundsjuk kommer jag att bärga silvret.

Och ni? Hur går det?
 

Fiskbiff

Ångesten är stor när det gäller det här med träningen!

Jag får återkomma med en större rapport om hur mitt första styrketräningspass gick så fort jag får tillbaka känseln i armarna.

Här har jag dock funnit ett kryphål hur man kan få lite roligare när man tränar:

http://www.youtube.com/watch?v=M5X-9brvoq0

/Bränd Fisk

Gästbloggaren Fisken berättar idag om:

Mager fisk

Jag har nu kommit tillbaka till arbetslivet vilket gör mig förvånansvärt trött? Glädjande nog så upptäcker jag att jag fortsatt att gå ner några kilo under pappaledigheten.

Av en slump såg jag en snutt av "Du är vad du äter" och den psykopatiska tanten där sa att man skulle dra nytta av vardagsträning Som t ex att vara ute och gå, gå i trappor i stället för hissen, passa på att göra några armhävningar när man strå och väntar på att linserna börjar att koka osv, osv... DET borde fungera för mig!!! (Ja, självklart inte linserna men resten!)

Jag satte som mål att gå 1-2 timmar om dagen och bortsätt ifrån någon enstaka dag då det regnade småspik så uppfyllde jag det löftet under hela pappaledigheten. Stärkt av framgången så började jag allvarligt att fundera på om man inte skulle träna lite mer och framförallt mer regelbundet? Jag surfade in på Magdas blogg och såg något hon kallade plankan! COOOLT! Jag är ju fd vältränad och ryggmusklerna har alltid varit en av mina starkaste muskelgrupper. Magda har satt ett mål på 10 minuter och hon är ju tjej så hur svårt kan det vara egentligen!!?

Sagt och gjort! Efter en av mina promenader så la jag lillkillen för att sova, satte den stora sonen framför TV:n och för säkerhets skull så satte jag i en DVD film som var 1 tim och 10 min så att jag skulle få genomföra den där brädan i lugn och ro... Sen gjorde jag några armhävningar och några situps för att få värme i kroppen och direkt ner i position!

Magda skriver i sin blogg att hennes rekord som är typ 9 minuter gjordes vid ett tillfälle då kroppen svarade bra och att hon inte kände några ryckningar i magmusklerna förrän efter 5 minuter och att hon då på ren viljestryka bestämde sig för att bita ihop att köra! Det kändes tröstfullt att veta när magen började att hoppa som en kalv på grönbete...

Jag stred emot och tänkte jag skall satan knäcka 10 minuters gränsen INNAN Magda (Whoooa-ha-ha). Efter en stund så började jag känna att ryggen tyckte att dansen min mage höll på med var rätt charmig så ryggen hakade på... Nästa steg i missären var att det började att svida i ögonen precis som om jag höll på att spräcka något ytligt blodkärl och andningen vart okontrollerbar och VÄLDIGT ytlig. Magen började nu att göra RIKTIGT motstånd och det bubblade till inne i magen också! Detta skrämde mig eftersom Magda hade vid något tillfälle skrivit att hon hade nästan gjort på sig när hon pressade sin kropp till max, och att skita ner mig ingick inte mina planer så jag la ned försöket och stängde av klockan. 0:43 minuter...

VA???

Jag måste ju ha glömt att sätta igång klockan!  2 dagar efteråt gjorde jag ett nytt försök och med stor risk för att tappa lunchen så höll jag ut i 0:37 minuter... Fan!

I morgon är det jag som går och köper ett gymkort!

/Fisken
 

Lutad Fisk

Er fiskhandlare i mörkret har de senaste 3 veckorna varit pappaledig och tagit hand om inskolning av den minste. Som jag tidigare har rapporterat så har det gått...så där! Jag är tydligen en mansgris eftersom jag blir helt slut av att vara med två energiknippen och jag måste komma helt Clean och säga det mest förbjudna en man kan säga: JAG SER FRAM EMOT ATT FÅ GÅ TILL JOBBET!!!

Så! Nu var det sagt! Jag vet att man som förälder skall gilla att vara hemma med barn och det gör jag också...i lagom portioner. Barnen blir helt psykiska av att vara hemma när de är vana att busa med människor med deras egna energinivå hela dagarna och helt plötsligt har de inga vänner hemma så de försöker aktivera sin gamle far till samma energinivå (vilket inte är möjligt). Jag ser med andra ord fram emot att de börjar att gå på dagis igen, och jag är inte ensam om det!

Min minsta har nu kommit en bit på sin inskolning och idag när vi skulle dit så SPRANG han bokstavligen hela vägen (typ 3 minuter), och när han kom dit så flämtade han som en hundvalp i solsken och försökte KLÄTTRA in över grinden...

Vad säger det om mina egenskaper som hemmapappa i hans ögon egentligen? NU skall jag gå och hämta den äldsta på dagis och han lär väl förmodligen protestera mot att han måste gå hem.

Ha det!

Nästa vecka kommer jag att finnas på vägarna någonstans i Sverige och då kommer jag att gnälla över att man aldrig ser ungarna!

/Fisken