Dumbas

Troende försöker omvända icke troende. Inte för att de måste men för att de vill. De tror nämligen att de icke troende kommer att brinna i purgatorio och det vill man ju inte ska hända någon man bryr sig om. De försöker bara rädda oss från ett helvete, bokstavligt talat. Jag tror på löpningen. Det är min religion och jag vill att de jag älskar ska få välsignas så som jag välsignas av det. Därför tänker jag nu försöka omvända er.

När man ska argumentera för sin sak ska man fokucera på rätt personer. Att predika för redan frälsta är det ingen mening med. Det där med att sparka in redan öppna dörrar är Fiskens grej, inte min. Jag vänder mig således inte till löparna. Att predika för hin håle om löpningens gröna ängder resulterar troligen heller inte i något. De som frekvent spottar på löpningens positiva argument kommer inte att lyssna. Jag vänder mig därför inte till Fisken eller andra likar med honom.

Vilka är då kvar? Snarare vem är då kvar? Jag vet inte, men statistiskt sett finns det en eller ett par som befinner sig i mellanvärlden och kan få sina ögon öppnade för härligheten som finns gömd bakom de mytomspunna vedermödorna. Det här inlägget är således skrivet enbart till dig från mig för att jag vill, av hela mitt hjärta, rädda dig! Inte illa va?

Varför ska man springa?

Du ska springa för att du vill leva ett starkt liv; fyllt av känslor, glädje och eufori.

Jag menar inte runners high eller andra oförklarliga fenomen. Jag menar den glädje som kroppen skapar kemiskt varje gång man springer. Det faller sig nämligen så att din kropp bygger nya förutsättningar för dig varje gång du springer. Löpning är en belastning för kroppen som den rustar sig för att klara bättre nästa gång du springer. Ben i kroppen blir starkare (nästan hela skelettet), nya blodbanor skapas för att leverera syre (minskar risken för blodproppar) och musklerna lär sig att generera mer energi (som man har nytta av i alla situationer i vardagen). Dessutom genererar kroppen 6 olika ämnen under löpningen som ger hjärnan ett rus av glädje. Glad och stark!

Exempel: Jag började springa efter att jag haft ett ryggskott av att ha lyft min då 4 månader gamla son. Jag var en svag och inte allt för ofta glad man. Ironi var mitt vapen. Idag har jag aldrig problem med ryggen, jag är starkare i HELA kroppen än när jag tränade styrketräning 5-6 dagar i veckan. Jag reste mig igår från sittande läge på golvet i en jämn rörelse med två av mina pojkar i armarna. Det skulle jag aldrig ha klarat av tidigare. Jag upplever dessutom en stor glädje dagligen i mitt liv idag. Tack vare min familj och löpningen.

Men inte kan man motivera sig med hälsoeffekter? Det låter ju bra men fungerar väl inte som motivator?

Nej, det har du faktiskt rätt i. Det är bara något som man OCKSÅ kan tänka på när svackorna kommer.

Visst har man svackor. Det har vi alla i alla situationer i livet. Det gör inget, för man FÅR ha dem. Man ska bara komma ihåg att svackor inte går över av sig självt. Ibland måste man tvinga sig ut även om man inte känner för det (eller finner tid för finns det tid att skita finns det tid att springa). En klokar person än jag sa att motivation får man kämpa sig till ibland. Något som stämmer helt och hållet, och då kan alla argument som går att komma på vara räddningen. Helt ohälsosamt är det dock inte att springa. Man förnyar hjärnceller (drabbar inte icketränande) får ett starkare hjärta, energin som musklerna kräver för löpning finns i överskott och ger mer energi till alla dagarna. Kapilärerna i kroppen ökar och gör åderfökalkningen mindre hotfull. Etcetera, för det finns så mycket. Googla får du se!

Ok. Du vill pröva men det är ju så jobbigt i början.

Det ska inte vara jobbigt. Då gör du fel. Gör rätt istället.

Strunta i vad Hasse på jobbet berättar om den sjukt jobbiga milen han sprang igår. Hasse kommer snart att sluta springa för att han inte kan motivera sig ut och lida längre. Börja istället tillräckligt kort sträcka, tillräckligt långsamt. Blanda jogg med gång. Spring en stund, gå en stund, och så vidare i 30 minuter eller så kort/länge du hinner/orkar. Löpning ska byggas upp långsamt. Använd gärna en pulsklocka för att se att du inte överanstränger dig. Det ger nämligen väldigt mycket även att hålla låga tempon i löpning. Har du ingen pulsklocka kan du få en av mig. Jag har en extra. Ta med en talbok i mp3:n eller skivan från -98 som du inte lyssnat på länge. Jag älskar skogens sus, regnets smattrande, skornas rytm och stadens tjut. Det är min musik men det finns inget rätt eller fel på passet. Det är bara att improvisera.

Jag har gjort alla fel som går att göra. Gör inte som jag och spring för hårt, för långt, och för ofta innan kroppen är mogen för det. Låt kroppen utvecklas långsamt men säkert. Spring 3 gånger i veckan runt 30 minuter varje gång första 5-6 månaderna och känn om det är lätt eller om det fortfarande är motigt. Om det går bra kan du förlänga passen eller bara fortsätta som vanligt.

Jag prövar väl då.

Bra!

Jag lovar att du inte kommer att ångra dig när vanan väl sitter där. Håll ut om det är motigt och tänk på att vi är många som är frälsta och vill hjälpa dig! Vänd dig bara till några av oss här på nätet om du behöver hjälp med något. Jag, Ingmarie, Nix, Masse, Ninnie, Johan, Karin, Medeldistansaren, Dunceor, Benet, Berglund, Jonas, Fredrika, Snorkfröken, Jumper, med flera. Vi hjälper dig gärna att bli fast i vår sekt! :D

Hoppas allt går bra och grattis till all glädje du har framför dig!

/N'batha M'bwele