Dumbas

Ödmjukare än Alex Schulman. Seriösare än Robinson-Robban. Om löpning, arkitektur, design, humor, Mauro Scocco o dyl. By N'batha M'bwele and Da Fish

Första passet på två veckor

Efter två veckors uppehåll kom jag äntligen ut i löpspåret igen! TJOOHOO! Det är svårt att berätta vilken härlig känsla det är för oinvigda men ni som lubbar vet. Två veckor är en evighet och jag var definitivt orolig att det skulle kännas tufft. Jag lät kroppen bestämma tempot själv och tog de slaskigaste vägarna runt sjön och ut med havet i solskenet. Kroppen är med. Vi hade inget problem att dra runt 12,16 på 55:36 (4:35/km) utan ansträngning. I'm happy.

Imorgon står det 8x1000 meter @ 3:40 med 600 meters joggvila mellan. Det kommer att bli tufft!

/N'batha

Ååååååhhhhh. Jag vill också! Shit, vad härligt det lät!

Snyggt, imponerande och framförallt; härligt att du är tillbaka! :-)

JAG vet hur känslan känns. Härligt! Men du, ta det lite försiktigt. Tusingar redan i morgon låter lite VÄL tufft....Skaderisken är gigantisk!

Hmmm, vet inte hur det ser ut hos dig, men från mitt köksfönster ser det blött och regnigt ut... 3.40 längs kanalen blir tungt. Jag håller tummarna för att det torkar upp till kvällens pass (jag tror även på tomten och rättvisemärkt kaffe)



Men skönt att du är tillbaka! Fanns det vitsippor i Kappsta ännu?

Mela: Mycket härligt!



Karin: Dubbeltack!



Ingmarie: Ska tänka efter om jag flyttar passet en dag och vilar.



NiklasN: Ha ha ha! :D Ja, mitt fönster är ju 30 meter norrut så här regnar det bara pytte. Vi får se om ryggen vill vila idag eller om intervaller is the shit.



Inga vitisar än.

Och nu vill jag förstås veta hur det har gått (sprungit)? :-)