fish - the true story

Du tror bara att du känner till sanningen. Vi som vet håller tyst av rädsla men sanningen måste fram. Jag kliver fram med risk för mitt liv och erbjuder inget annat än den sanna versionen.



Jag lärde känna Fisken ganska sent i livet. Först vid 25 års ålder såg jag tendenser som visade på att det fanns något bakom den tuggummituggande fasaden som levde i ett träsk av machokomplex. Motorcyklar, kampsporter och inövade tuffa poser som visade på något att dölja. Visst var det så.



Det fanns inteligens och humor där bakom. Något som inte alltid uppskattas i en industristad och kan behöva döljas om man inte orkar kämpa i motvid hela livet.

Fiskens familj gav mig i begynelsen lite att fundera över.



Efter några år märker man inte avigheterna längre. Vilket fick min mor att faktiskt gifta in sig i familjen. Idag kallar jag flera av dess medlemmar mina egna och vid sammankomster fungerar flera av dem normalt numera.

Fisken och jag umgicks mer och mer och en dag blev Fisken lite mer ledig än vanligt så jag lockade denne stockholmshatare att flytta upp till länet. Där ägnade vi oss mestadels till att studera min förmåga att misstolka kvinnors vilja och åka inlines berusade i innerstadstrafik.

En dag fick Fisken en öppning till en alternativ karriär. Jag dealade fram ett öppet samtal mellan mina chefer och Fisken som fastnade för denne alternative begåvning. Snabbt visade det sig att sälj och Fisk gifter sig som Jonas och Mark och hans karriär blev en helt annan än den han haft under de tidigare 8 åren.



Fisken hittade även sin halm och sambo via mitt kontaktnät och trådarna till ett tätt nät var spunna. Att vi dessutom bodde nära varandra en 3-års period hjälpte till att bygga en närhet som få män kan känna utan gaffa.

Idag bor vi långt ifrån varandra och vi lever väldigt olika liv även om våra livsfaser går parallellt. Det finns stunder då jag saknar denne oxymoron mer än han och jag själv förstår.



Dock är det så att när hans dj*vla svada och om speedway drar igång, då är jag glad att det finns en viss distans mellan oss.

Ja visst gör det ont när Fiskar semestrar
Varför skulle annars chefen tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Bloggat har ju Fisken hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när Fiskar semestrar,
ont för det som växer
och det som stänger.

/N'batha

Kommentarer
Postat av: Huskatt

Visst saknar man Fisken...men du duger gott du med :) Och det var sagt med glimten i ögat och väldigt oseriöst menat...flinar

2009-07-17 @ 11:37:17
URL: /http://huskatt.blogspot.com/
Postat av: Fisken

Åhhhhh...

2009-07-17 @ 11:53:16
URL: http://dumbas.blogg.se/
Postat av: Mia

En kärleksförklaring liksom :) Me like...

2009-07-17 @ 21:57:55
URL: http://marbor.blogg.se/
Postat av: mångmamma

Jag gillar också Edit Södergren!

eller var det ..gran..?

However, snyggt nedplitat!

2009-07-18 @ 01:26:15
URL: http://hemsktmycketbarn.blogspot.com
Postat av: Micke

Jaså, jag som i min naiva enfald trodde det var Karin Boye som travesterades...

2009-07-18 @ 22:07:48
Postat av: n'batha

Det är Boye.



Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.



Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -

svårt att vilja stanna

och vilja falla.



Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

2009-07-19 @ 07:44:59
URL: http://dumbas.blogg.se/
Postat av: n'batha

Bästa svenska poesin har väl ändå Ekelöf skrivit?



http://dumbas.blogg.se/2008/november/jag-tjanar-icke.html

2009-07-19 @ 07:50:54
URL: http://dumbas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0