Dumbas

Jag är en främling i detta land  
men detta land är ingen främling i mig!  
Jag är inte hemma i detta land  
men detta land beter sig som hemma i mig!  
 
Jag har av ett blod som aldrig kan spädas  
i mina ådror ett dricksglas fullt!  
Och alltid skall juden, lappen, konstnären i mig  
söka sin blodfrändskap: forska i skriften  
göra en omväg kring seiten i ödemarken  
i ordlös vördnad för någonting bortglömt  
jojka mot vinden: Vilde! Neger! -  
stångas och klaga mot stenen: Jude! Neger! -  
utanför lagen och under lagen:  
fången i deras, de vitas, och ändå  
- lovad vare min lag! - i min!  
 
Så har jag blivit en främling i detta landet  
men detta landet har gjort sig bekvämt i mig!  
Jag kan inte leva i detta landet  
men detta landet lever som gift i mig!  
 
En gång, i de korta, milda  
de fattiga stundernas vilda Sverige  
där var mitt land! Det var överallt!  
Här, i de långa, välfödda stundernas  
trånga ombonade Sverige  
där allting är stängt för drag... är det mig kallt.  
 
Gunnar Ekelöf