Vältränad?
När är man vältränad som löpare?
Jag vet att det är en infekterad diskusion men jag tror att vi kan ta upp frågan utan att bli osams. Naturligtvis är det individuellt. Någon som börjar löpa 2,5 km i 8 min/km kommer troligen att skita på sig av lycka den dagen de kör en mara på 4 timmar. Troligen kan man konstatera att man enbart som tränande är bättre tränad än 75% av befolkningen. Det är inte dit jag vill dra diskusionen. Jag har en önskan om att vara bättre löpare än de flesta. En önskan jag säkert delar med er alla där ute. Frågan är bara var gränsen går? När är man där?
Är det när man springer Lidingöloppet snabbare än 50% av deltagarna? Då skulle det räcka med sub3 på LL för att vara nöjd. Nej. Jag kan också tänka mig att 5 min/km på LL är en gräns. Men jag tror att jag fixar det under ett träningspass. Silvermedaljen då? Faktum är att det är en absurdt sporande detalj med den där silvermedaljen men jag tycker ändå inte att målet är nått där. Jag vet ju att jag kommer att anse det vara en självklarhet när jag kommit dit.
Jag tror, nu kliver jag i baljan med lut, att jag kommer att anse att jag är en duktig löpare när jag finns med på Lidingöloppets 100-snabbaste-lista. Den som trycks på nästa års utskick med nummerinformationen. DÅ! Då kommer jag att anse att jag blivit en bra löpare på det loppet. Det är typ sub2 som gäller då. Jag vet att är långt dit men om jag inte ger upp finns det alltid en möjlihet. Vad gäller då för andra lopp? När är man en duktig löpare? Är det distansen eller hastigheten som gäller? Kanske båda?
Vad imponerar mest på er? 10 km asflatsväg på 30 minuter, maran på 2:40 eller 100 km på 8 timmar?
Milen på 30 minuter imponerar mest, eftersom jag anser att löpning handlar om att springa snabbast, inte längst. Långt kan alla springa, det är enkelt. Och när är man vältränad? Högst individuellt förstås, men milen under 35 minuter (40 för tjejer) tycker jag jag visar på att man är bra tränad.
Jag tycker egentligen inte frågan är så känslig eller infekterad, problemet är bara att den diskuteras i sammanhang där olika grupper clashar och det är då det hettar till. Människor som tränar för att må bra och hålla sig i form har ett helt annat förhållningssätt till det här med prestation jämfört med människor som ser sig som löpare och har löpningsrelaterade mål. För mig blir det här extra känsligt eftersom jag prestationsmässigt måste jämföra mig med den första kategorin (och även där som ganska medioker representant), medan jag mentalt hör till den andra. Jag tränar ju för en mycket specifik prestation, och inte alls för att må bra eller hålla mig i form (det är möjligen bieffekter men jag är ju inte direkt rädd för att i framtiden hamna på sjukan med dropp efter att ha sprungit något dygn).
Jag kan inte riktigt hålla med medeldist om "långt kan alla springa, det är enkelt". Till en viss gräns, ja. Myspass på en fem-sex mil, ja. Tio kanske. Kolla gärna vad ultrafrälsta motionärer egentligen gör i från sig på de populära tidsloppen, det är inte särskilt imponerande. Det är inte förrän bortom denna gräns det börjar bli intressant. Det är inte många i landet som överhuvudtaget sprungit 100 miles, trots att det är en drömdistans. Det kräver för mycket att ta sig dit, helt enkelt.
Milen på 30 låter dock som en sjukt bra prestation, faktum är att jag tror den smäller högt i just den listan - det är inte många som klarar det, helt enkelt. Maran på 2:40 är självfallet grymt imponerande men jag tror det är flera som klarar det. 100 km på 8 timmar är fortfarande en bra bit från rekorden.
Frågan är väl egentligen inte vad som imponerar mest på andra, utan vad man själv finner mest imponerande. Vad är det man vill bli bra på? Själv vill jag inte sätta några gränser för min potential när jag väl är bra på något. Precis som du säger vill man bara bli bättre när man väl lagt ett mål bortom sig.
Jo att springa riktigt, riktigt långt är nog en förmåga få förunnat, det kan jag hålla med om, och en prestation att bli imponerad av.
Jag blir mer imponerad av någon som springer en mara på fem timmar än av en person som springer maran på 3. Konstigt va?
Om DU går ner i Spagat...
Har också tänkt mycket på det här med tider. Till exempel under 2 minuter på 800 meter är det ingen som förstår men just milen under 40 är ganska utbrett även bland icke-löpare.
Bland dina exempel ser jag milen under 30 som bättre än maran på 2:40, ultran har jag svårt att jämföra.
Kör hårt! :)
Jag tycker, liksom Fredrika, att det egentligen inte är en särskilt infekterad fråga om man bara kan tolerera att det inte finns EN sanning. Jag tycker själv inte att jag är särskilt vältränad, eftersom jag jämför mig med andra som presterar bättre och som är mer vältränade än jag själv. Å andra sidan är jag mer vältränad än en majoritet av den svenska befolkningen.
Jag har svårt att jämföra prestationer på milen, maran och ultradistanserna, jag tycker att det handlar om helt olika saker; att vara snabb eller uthållig. Kan hålla med Magnus (medeldist) att det är lättare att springa långt än fort, men nog kräver det sitt psyke att motivera sig till att fortsätta springa ytterligare ett par mil när man redan har ett gäng mil i benen.
(vilket icke-svar det här blev, jag kanske borde bli politiker trots allt ;) )
Att milen hålls högre än 800m är egentligen ganska enkelt att förstå - de flesta större folkliga motionslopp är en mil, Tjejmilen, Tjej-LL osv så det är fler som kan relatera till det. 800m är ju inte längre än till Ica, så där finns ju knappt någon anledning att byta om... Om man inte skall klippa det på 2.06.43, men det gör inte de som springer Tjejmilen på 65+, alltså ses det som en elitdistans - ouppnåelig.
RW tyckte för en tid sedan att 22-45-1.40-4.00 på 5k-10k-21k-42k var kriteriet för en vältränad löpare.
När det gäller 30 minuter så får det nog vara tartan - svenskt rekord på väg anses vara 28.30, så 30 minuter är onekligen j-t imponerande.
Så med ovan logik kommer jag fortsätta min ökenvandring som otränad löpare, alternativt RW-godkänd...om det är en merit eller ett stigma återstår att se...
På tal om tider och olika distanser finns här en bra tabell som jag vet många använder sig av för att försöka jämföra resultat.
http://www.studenterna.nu/TRANING/OmvandTab.asp
Förra året sprang 5 svenskar under 30 på milen (på bana) medan drygt 30 sprang maraton under 2:40, därav tre kvinnor. För kvinnor innebär 30 på milen absolut världstopp.
Imponerad? Om jag hör talas om att någon sprungit maraton på 2:40 eller en mil på 30 minuter höjer jag inte ens på ögonbrynen, om jag inte vet vem det är. Om N'batha eller någon av kommentatorerna ovan överträffar sig själva på en lägre nivå, kan jag däremot applådera. Under SUM ropade jag "Bra" till alla, eftersom jag på plats hade en konkret fysisk relation till loppet. De räckte att de kommit på tanken att springa fem mil. Jag var till och med lite impad av mig själv och min galna idé att springa baklänges. I själva verket kanske en del av deltagarna gjorde dåliga lopp efter sina förutsättningar. Allt flyter.
I diskussionen finns också en åldersfaktor att ta hänsyn till. Sa jumper och log så som bara han kan.
