En riktigt hygglo cykklo skare bli.
Allas vår stackars Fisk ska cykla brevid mig, hela vägen från Södertälje (uttalas: sötäljä) till Casa de los Peces i skogstorp, medan jag springer samma sträcka. Med lite tempo kommer vi att trycka detta på cirkus 11 timmar. Detta är ingen galen utmaning på cykel.
Nix till exempel cyklade som andra pass på sin nya cykel 10 mil till sitt sommarställe. Dock skall det räknas med att Nix har en mycket stark central kapacitet (läs: kondition). En egenskap vi kan räkna bort helt från Firren.
Den cykeln är också en asfaltsanpassad hoj på alla tänkbara sätt. Det är inte Fäskens mtb. Men det finns hopp för båda dessa illavarslande förutsättningar. Konditionen fixas enkelt på
detta sätt. Kvar återstår då cykeln. Då Casa de los peces bitvis rasar samman behövs stålarna pumpas in där och inte på en ny racer till familjen. Kvar finns då att lätta och anpassa mtb:n till en landsvägs-mtb.
Det första och mest uppenbara är att ta bort allt skräp som inte behövs på hojen. Jag menar då cykelkorgen, kjolnätet, stänkskärmar, smatterbellan och de bjärta kulorna på ekrarna.
Steg två är att fokusera på hjulen. Det man tjänar in på roterande vikt är 10 ggr så mycket värt som vikten på ramen. Byte av de gamla butylslangarna till dito i latex ger en minskning på 100 gr. Mtbdäck med stålkant byts mot ett par Schwalbe Big apple-Slicks och vi tjänar 300gr där med. Tar man bort hjulens reflexer (och har dem i ryggsäcken istället in case of snutmöte) spara man ytterligare 20gr. 420gr roterande vikt ger lika mycket som att banta ramen med 4,2kg. Det kallar jag snabbantning för småpengar! Under tusenlappen.
Annars kan man passa på och bränna stålarna på en cyklocross. En cykel som är byggd för både terräng och landsväg. Min favorit är Meridas Teamhoj. Skillnaden är att crossen har bredare framgaffel för grövre däck och något kraftigare ram. Endast 21.200 bagis.
/N'batha
