vad ska du tro?
Sparthatlon kanske kan vara nåt? Jättelång och det ska gå fort också. Rekordtiden har 4:59 min/km. Det är jävligt badass.
Intressant!!! Jag är dock imponerad av "båda". Kanske för att jag "vet" att det trots allt krävs en hel del av bägge. Ingen kan väl påstå att ultra inte gör ONT? Men ett ultra snabbt. Det du! Något att bita i. Och håll INTE käften. Det kan bli riktigt skojiga diskussioner ska du se! Stå på dig bara. Det finns ju egentligen inget "rätt eller fel" i det här. Väl...??
Möjligen skulle man lägga in den praktiska nyttan i diskussionen...
Att kunna springa jättelångt ger en möjlighet till mat, det finns ett youtube-klipp där några bushmen (eller vad det politiskt korrekta namnet är) nedlägger en Oryx genom att springa ihjäl den.
Wissman sa i en intervju i RW att han inte kunde springa ikapp bussen, vilket vanliga dödliga kan, utan att gå sönder.
Så nyttan av att kunna springa skitfort men inte så långt är uppenbarligen begränsad...
Micke. Varför inte en svensk variant? Vättern runt, till fots?
Ingmarie: Ultra gör ont. Jag menar inte att det är en sämre prestation. Träningen inför den är lite snällare dock.
NiklasN: Undrar om bush-killarna kan nedlägga en buss om de missar den?
Jag läste om det där. Att vår förmåga att svettas var till nytta i de lägena medan oryxen stannar vid överhettning.
Jag menar inte att det ena är bättre än det andra, bara att olika saker ger mer eller mindre credd i allmänhet oavsett hur svårt det är att komma dit.
Mycket intressant! Fast jag måste nog säga att det imponerar att springa milen på 40 min. Om jag t.ex. tänker vad det skulle krävas av mig för att förbättra från 46 min som jag kanske skulle klara nu, till att pressa 6 minuter snabbare. Jag är också imponerad av dom som springer fort! Det är ju liksom skit-tungt att springa med sån fart, lungorna är på väg ut o svänger, medan man på långlopp får mala på i feel-good+ tempo. Ja... man har olika preferenser.
När jag var 20 år gammal var nog 40 minuter på milen något i princip möjligt med träning. Tio mil hade varit ett skämt. Idag är 40 minuter på milen ett skämt men tio mil är i princip möjligt med mycket träning. I praktiken dock också ett skämt.
Skälet till att tio mils löpning imponerar mer än 40 minuter på milen är väl att alla kan relatera till en sträcka ("Å fan, de e ju som härifrån till Nyköping") medan en bra tid inte säger något för den som inte är med i svängen.
Ja, precis! Jag håller med dig jumper:
Om någon säger att han sprungit en mil på 39:27, kan man fråga: "Är det fort?". Men om man skulle fråga "Är tio mil långt?", så är man ju lite korkad.
Ja, precis!
Är måhända Jumper lite mer personlighetskluven än vanligt?
I övrigt så vore väl egentligen Vätternrundan till fots klart möjlig? Lite längre än Sparthatlon men vädret borde ju rimligtvis vara betydligt mer lämpat för slika eskapader än Greklands dito. Inte fullt så kolsvart eller lika lång natt heller.
Milen på 40 minuter är imponerande. Fattar man inte det då har man ju aldrig joggat ett steg längre än två kilometer... (det borde i alla fall alla inse om de tänker efter, problemet är väl att det kanske inte uppfatats som en bedrift, men att springa 50 km är i mångas huvuden "sanslöst".
Frågar Micke mig eller mig?
Med risk för att bli halshuggen - WHO CARES?
Ska jag bli impad så ska det vara en Iron Man. Då snackar vi killar som kan. Både länge och fort.
DD: Jag blir lite osäker på vad du är ute efter. Vill du att jag ska bli ledsen eller bara sucka djupt över att jag aldrig kan imponera på dig?
EXAKT den diskussionen hade vi innan flyget hem idag. Folk kan inte relatera till tider, men distans vet de vad det är. Jag säger bara såhär, 80 kilometer, bring it on anytime, men 800 meter, aldrig i livet att jag utsätter mig för den smärtan och den träningen!
fast jag är alltid impad av din löpning.
N'Batha - äsch, jag älskar att provocera bara ;D
Du imponerar på mig. Kan man springa så mycket och sen orka skriva långa inlägg om det....ja då ska man ha cred. Sedärja...nu var jag snäll också. Ska genast vara litta elak mot Da Fish som motvikt.
DD: :D