Dumbas

Jag vaknade med barnen, fixade frulle, åt och började ta på mig löparkläder. Då märkte jag pulsen. Hög redan vid klädpåtagningen! Packade salta fiskar, hallonbåtar, elecrolyte, Vitargokakor och mp3 spelaren. Lidingöbanan - röd linje från ropsten - grön linje vid gamla stan = 47 min. På plats var det fullt ös. Jag fixade lappen, hälsade på Funbeat-Olle som skulle vinka av sina Funbeatare. Pratade lite med Fredrika, Fun run och Sub 2 Filip och ställde mig på startplatsen.

De första 5 km gick ju på mina gamla träningsbanor så jag passade på och surrade mycket med folk. Allt från de som gillade min Pippi-ryggsäck till de erfarna Ultrarävar. Nästa fem hade jag kört med Olle så det var också easy-peasy. 1:a milen på 54 min.

Sedan blev det mycket rötter och en del lera vilket tog lite kraft. Jag hängde på några grupper men kroppen ville springa lite snabbare så jag puffade iväg i mitt eget tempo. Någonstans, vid en fors, sprang jag en gammal dragning av Sörmlandsleden som vi följde. Detta resulterade i att jag sprang tre extra kilometrar här. Nu sprang jag också en stund med den ende från Tramps like us som hade stake att starta i SUM. David. Mycket sympatisk kille. Jag drog dock när han inte orkade hålla mitt tempo längre. 2:a milen på 71 min (13 km).



Nu kom lite enklare partier med flaka partier och jag kunde njuta lite av löpningen. Många som jag sprang om kommenterade min ryggsäck såklart. Fick springa en stund med David igen. Kände lite i benen men det var inget egentligt problem. 3:e milen på 49 min.

Nu blev den "tekniskt svåra banan" en "tekniskt svår lerkana". Jag spenderade mer tid åt att inte kliva ner mig i det kärr som banan förvandlats till än att hålla koll på banan. Benen börjar också bli rejält gnälliga och magen diggade inte allt socker jag hälde i den. 4:e milen på 56 min.

Nu gnäller benen enormt och jag biter i princip bara ihop för att ta mig i mål. Jag springer fortfarande om folk men de är tysta när man passerar. Sista 3 km var vidriga. Nu ville jag HEM! 5:e milen på 62 min.

Olle mötte mig på vägen mot mål och jag blev oerhört glad att se honom. Fick medalj, t-shirt och drack en kopp kaffe. Det var allt jag fick i mig. Trött men lycklig insåg jag att om jag kör på med långpassen regelbunder på distanser kring 36-40 km så kommer jag ta minst 45 min på tiden. Jag sprang i mål på ca 4:52 och jag är nöjd för jag har aldrig sprungit så långt tidigare. Men jag ska göra det igen. Kanske t o m Lidingöultran?

G'natt!