Dumbas

Min yngste son har sedan han föddes haft "orolig sömn" som det heter. I klartext
så är han en pina, och har i perioder vaknat varje timme hela natten.

Gäster med gester.
Nu har han lyckligtvis fyllt 3år vilket dels har gjort att han ibland sover längre än till

06:00 vilket uppskattas av föräldrar speciellt på lördagar. Dels så är det mer sällan

han vaknar på natten. Nuförtiden är det kanske nån eller några ggr per vecka, och

även att han vaknar max en eller ett par ggr per natt.

En annan stor fördel är att han kan prata och berätta vad som är fel.

Tyvärr gäller inte den regeln på natten...

Ni som är äldre än 30år kanske kommer ihåg det stora familjeprogramet som gick
på 80-talet "Gäster med gester"? Jeja Sundblad, Jarl Borsén och Björn Skifs om jag
inte minns fel ingick i gästerna.
Programidén byggde på charader. En fick en lapp och sedan skulle dens lag gissa
vad den som fick lappen försökte att föreställa.
Minns ni?

Jag HATAR charader!

Lik förbannat så stod jag där i natt...

Yngste sonen vaknar och gallskriker för full hals! Något är allvarligt fel och han
vägrar att lugna ned sig.
Jag frågar vad det är men får ingen respons.
Jag frågar: -Är du kissnödig?
Inget svar men för säkerhetsskull så släpas ungen till toa och han kissar.
Han skriker nästan mer hysteriskt då så jag fortsätter att fråga:
-Har du ont någonstans? Har du ont i snoppen?
Inget svar...
-Har du drömt en mardröm?
-Vad är det som gör dig ledsen?
-Är du rädd för något?
Sonen fortsätter att halvt sovande skrika för fulla muggar men han börjar också att

vrida sig så som om han har ont.

Jag känner hur paniken och maktlösheten kickar in på allvar så nu bombar jag:
-Har du ont i huvudet?

-Har du ont i armen?

-Har du ont i näsan?
-Mår du illa?
-Har du  ont någonstans över huvudtaget?
Ett kort ögonblick får jag känslan av att han försöker bekräfta att han har ont genom

att variera sitt gallskrik ifrån 102db till 100db.

Så jag utgår ifrån att det är smärta och bara rabblar kroppsdelar i vild frenesi:
-Huvudet?

-Benen?

-Magen?

-Örat?

-Handen?
-Ögat?
-Foten?
Munnen?

...

Till sist så brister det för mig.
-ÄR DET EN FILMTITEL??!

Ungefär samtidigt som jag säger så till min 3 åring som sitter i min famn och
gallskriker så kommer sambon in väckt av alarmet.
Hon ser desperationen i mina ögon och erbjuder sig att ta över. Tacksamt säger
jag ja...
5 minuter senare tystnar han och jag går och frågar vad hon gjort.
Hon berättar att hon klämt sig fram istället för att fråga och det verkade som om
det var foten som krampade.
Efter lite fotmassage så somnade 3-åringen och sambon gick och la sig.

Själv var jag så upprörd så jag kunde inte somna.
Är Charader ett av mina grundbeteenden? Är det så inrotat med Gäster med gester så
att jag tar till det i ögonblick av panik?

Läskigt!

/Da fish