Men jag är ju stor?
Min blivande 6 åring var på överskolningssamtal idag.
Helt plötsligt slog det mig... SHIT! Han börjar skolan.
Om folk frågar mig så brukar jag säga att jag är relativt jämnställd och att
jag är en rätt bra pappa som engagerar mig i mina barn. I dag fick jag
bakläxa av fröken.
En tid för självransakan.
Jag följde med på detta samtal eftersom det med största sannorlikhet är jag
som kommer att följa med på inskolningen i höst.
Sonen var lite nervös, men mest var det nog ett spel för galleriet för att pappa
var med.
Syftet med mötet var lite oklart som det ALLTID är när man umgås med pedagoger,
och jag har förr i denna blogg klagat om hur extremt ineffektiva dessa möten är
jämfört med affärsmöten där man lägger en agenda och jobbar framåt mot ett
givet mål.
Vi satte oss i allafall ned jag, sonen, hans nuvarande dagisfröken och hans
blivande lärare. De riktade samtalet till sonen och jag ville inte blanda mig i
eftersom jag ville att han skulle svara själv.
När de satt där och ställde massa frågor till honom om vad han klarar av att göra,
vad han brukar göra på dagis, vilka han leker med, vad han vill göra när han börjar
på skolan osv, osv så är det en enda tanke som dyker upp i mitt huvud:
Jag VET vad han kunde, ville lära sig och tyckte om att göra när han var liten,
men vad tusan har jag varit det senaste året?
Ingenting! Jag har en stor lucka! Sambon har sedan vi flyttade till Eskilstuna tagit
det mesta av ansvaret för skola och dagis och jag har på något sätt missat en
massa när jag har jobbat.
FAN! När killarna var små var det ju JAG som tog hand om inskolningarna och
det var JAG som var föräldraledig och hade koll.
Idag kände jag mig nostalgisk och lite utanför... Jag är nog inte så jämnlik som
jag tror att jag är.
Efter mötet så är det en fråga som de ställde som lever kvar i mig. Frågan var helt
berättigad, men ändå så förvånade den mig eftersom den var så rakt på sak.
VAD KAN DU?
Sonen rabblade upp en massa saker som: att cykla, leka, klättra, räkna (till 199),
skriva sitt namn, åka skidor, rita, spela datorspel och att simma.
Bra kunskaper alltihop...men...det som gör att frågan hänger kvar är:
Om DU fick frågan och var tvungen att med enstaka ord klä dina kunskaper. Vad
skriver man då? Jag vet inte...?
VAD KAN DU?
/Da fish
Du kan blogga.
Barn svarar så härligt på den frågan. Den dagen de slutar svara sådär självklart, är lite sorglig.. Min 12-åring har redan börjat med "jag är GANSKA bra på..".
Jantelagen är den dummaste lagen som finns!
Det enda JAG kan är att bygga altaner. Hahaha! Kyss din skruvdragare från mig och önska den lycka till! ;-)
N'Batha: ...eller inte! Är du ironisk nu *biter på naglarna fan vad du håller på. Jag blir ju helt förstörd! Jag vet ju varken in eller ut nu...
Tack i allafall!
...eller inte!
Sill-Britt:
Utan tvekan så är det så!
BB:
Upp i brygga var det! check*
Eller så är det bara vuxna som bökar till det för sig.
För din son kunde svara enkelt på den frågan :)
Ja, uj ja, vad kan jag? Den frågan ställer jag mig dagligen utan att ha något riktigt svar. Fejka kanske? ;-)
Ah, det är tunga frågor som dyker upp i skolans värld minsann. :-)
Tar du bilen eller tåget upp? Ska hämta Voblon hos Rookkeer och tänkte att det skulle kunna gå att åka med dig på lördagen. Annars plockar jag den på fredag.
