jag blir så jäkla...
En sak som stör mig är stilfashister.

Vad Fiiiiint ni har fått det hemma! Minimalistiskt, typ funkiskänsla. Inne möter snöblind ungefär...
:-D
Fan vad rätt du har ibland.
hahahahaha, du bloggar bort henne. Good show laddy! ;D
Men jag brukar tänka att det finns TVÅ olika sorters stil: Det finns skolaad smak och så finns det ens personliga tyckande.
Du kan ju alltid ryta till hemma och berätta att du har skolad smak och slänga en lila kudde bland hennes ljusgröna och vita "ELLE Interiör" kuddar i soffan. Se vad som händer ;) Blogga om det....
Fisken: Man kan inte riktigt säga att det är hemma hos oss ;) Jag skulle aldrig stå ut i den miljön! Men jag vet, jag har ofta skrämmande rätt.
DD: Ingen risk. Min sambo vet vad jag tycker om detta och hon har mer tålamod än att reta sig på ett blogginlägg i frågan.
Det som retar mig är inte så mycket min sambos smak. Vi är rätt nära i stil även om jag ibland vill gör mer vågade grejer. Min sambo har väldigt säker smak vilket gör saken svårare efter som jag oftast inte är lika säker utan vill testa lite. Jag retar mig på människor som anser sin egen smak vara så god att andras inte är dugliga i jämförelse, och så har jag det inte, tack gode gud!
Jag kämpar för en röd vägg i sovrummet. Gudarne vet vad jag måste göra för att få det; det blir inte lätt och inte billigt...
Jag tycker som Fisken, märkligt vad annorlunda det ser ut när man spegelvänder...
Annars har jag samma känsla, men ibland frossar jag loss på flickavdelningen på H&M eller Lindex (vad fel det där skulle kunna tolkas...). Köpa inredning har jag slutat med.
Hej! Jag vill bara berätta om min ganska så nya bloppis http://buyitnow.blogg.se där jag säljer snygga kläder till billigt pris.
Hej! Jag vill bara berätta om min ganska så nya bloppis http://buyitnow.blogg.se där jag säljer snygga kläder till billigt pris.
Jag har också pausat inköpen till andra än mig...
Likaså har jag backat från planering, eftersom det oftast redan är planerat och klart.
Det enda jag gör är att anpassa mitt träningsschema till övriga schemat. Vilket för övrigt bet mig i nedre delen (n'batha?) häromdagen. "Jag tar inte ansvar för..."
Under diskussionen konstaterades från min sida att man inte kan ta ansvaret först - och sedan backa när det inte passar. Det är inte säkert att den som blivt bortmotad är fullt så intresserad då...
Jag värjer mig mot titeln på boken "Hemmets projektledare säger upp sig" eftersom jag tror att det är just som ovanstående scenario. (jag har dock inte läst boken, den kanske avhandlar detta - vad vet jag?). När så beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över går så förväntas den andre kliva in.
Jag säger NEJ! och gör som n'batha! Men jag är lite fegare, så jag knyter näven i fickan och skriver en svavelosande kommentar på ett blogginlägg ;)