Något håller oss tillbaka
Vi skulle i fredags ha åkt till min morbrors 50-års fest i eskilstuna då bilen slutade fungera 1 km från vårt hem. Det blev att ta en promenad hem och ha en myskväll tillsammans istället.
Min bror och hans sambo kom upp sent på kvällen med ett nytt batteri och en vilja av järn att lösa bilmysteriet med. Efter mycket om och men lagade han felet och vände sedan hem mot tuna vid ett tiden på natten (hur många bröder skulle ha gjort något sådant?). Tack lillebror!
På natten blev största sonen sjuk med feber. Efter mycket gråt och tandagnisslan bestämmer vi att han kan få kurera sig i farmors trygga förvar och vi ska ge oss iväg. Då startar inte bilen igen. Tomt batteri.
Grannen kliver upp i ottan och hjälper oss att starta. Tack Jerker!
Vid skärholmen ska vi tanka lite bensin, då kräks stora sonen. Dels vill vi inte att det ska bli för ansträngande för honom, dels inte smitta farmor och farfar och dels fattar vi äntligen att något inte vill att vi åker dit.
Det har inte varit så jobbigt som det skulle kunnat bli och vi har fått massor av hjälp men lite knöligt känns det.
Jag tar en lätt joggingtur och funderar på saken. Sönerna sitter/ligger i soffan och kollar på Fem myror. Mor läser kokböcker. Typisk lördag.
Andra bloggar om: ödet
Min bror och hans sambo kom upp sent på kvällen med ett nytt batteri och en vilja av järn att lösa bilmysteriet med. Efter mycket om och men lagade han felet och vände sedan hem mot tuna vid ett tiden på natten (hur många bröder skulle ha gjort något sådant?). Tack lillebror!
På natten blev största sonen sjuk med feber. Efter mycket gråt och tandagnisslan bestämmer vi att han kan få kurera sig i farmors trygga förvar och vi ska ge oss iväg. Då startar inte bilen igen. Tomt batteri.
Grannen kliver upp i ottan och hjälper oss att starta. Tack Jerker!
Vid skärholmen ska vi tanka lite bensin, då kräks stora sonen. Dels vill vi inte att det ska bli för ansträngande för honom, dels inte smitta farmor och farfar och dels fattar vi äntligen att något inte vill att vi åker dit.
Det har inte varit så jobbigt som det skulle kunnat bli och vi har fått massor av hjälp men lite knöligt känns det.
Jag tar en lätt joggingtur och funderar på saken. Sönerna sitter/ligger i soffan och kollar på Fem myror. Mor läser kokböcker. Typisk lördag.
Andra bloggar om: ödet
Kommentarer
Trackback
