Bild.4 Barn och Ninja Turtles

I serien "hur fan tänkte jag där?" så ger jag er nästa inlägg.

Syskonkärlek.
I bland bloggarna jag följer så är det väldigt många som skriver om sina barn.

Detta är väl rätt naturligt då "vi" är i den åldern och barnen tar upp en stor del av

våra vakna tid.

Huskatt, Babiantuttar, Mångmamma, och några till som har fler barn än ett brukar
med jämna mellanrum skriva om hur interaktionen mellan ungarna.
Det gör i och för sig jag med, men med den enorma skillnanden att de skriver om
hur otroligt gulliga deras ungar är mot varandra. DÄR känner jag att min verklighet
ser rätt annorlunda ut.

Mina ungar är sjövilda.
Detta är inte ett påstående utan ett välkänt fakta!
Häromdagen så gick jag med ungarna till deras barnomsorg. För en gångs skull så
gick jag till skolan först och lämnade 6-åringen och där träffade jag en pappa till en
av stora sonens klasskompisar. Vi bytte några ord och vi enades om att det var ett
skit att MC-åkningen var över för i år.
Sen gick jag och 3-åringen till dagis. Det är en promenad på mindre än 1000 meter.
Lilleman gick som vanligt och pratade med mig och berättade om kottar, bilar och
gud vet vad...
Pappan jag pratat med för mindre än 10 minuter sedan kom ifatt oss då även han
har ett lillasyskon på samma dagis. När han passerar oss så utbrister han förvånat:
-OJ vad lugn han är? Mår han inte bra? (jo han sa så på allvar!).
Jag förklarade att detta var hans normala tempo om han var själv och att det var
enbart när bröderna var tillsammans som de förvandlas till galningar.
-Ja, jag har ju bara träffat dem tillsammans och då är de ju överallt i 100km/h!
fortsatte pappan med samma förvånade blick...
Jag nickade.
Faktum är att samma sak gäller den äldre. Är han själv kan han sitta och knåpa
och pyssla. Är han med sin bror så smider de ondskefulla planer om hur de kan
ställa till skit för sig själva, sina föräldrar eller varandra.



På bilden så håller de sams och de poserar stolt i kostymer som de fick till något
kalas där föräldrarna bestämt att det skulle vara maskerad.
Bolibompadraken på lilleman är hans absoluta favorit. Bilden är mer än ett år gammalt
men han har den på sig någongång varje vecka fortfarande.
Inte helt oväntat är hans favorit att sitta gömd i den bakom en dörr och försöka att
hoppa fram och skrämma knäcken ur sin bror...

Jag tror att de älskar varandra och oftast när de är ifrån varandra så brukar de fråga
när den andre kommer hem, men helt ärligt så kan jag känna att ibland tvekar man.
Ofta känns det som om det vore mindre effektfullt att säga
"NEJ! Du får inte knyta runt halsen på lillebror för då kan ha dö och då har du ingen
lillebror längre!"

än
"NEJ! Du får inte knyta runt halsen på lillebror för då kan ha dö och då får vi lägga
alla pengar på en gravsten och då har vi inte råd med lördagsgodis längre!"


Är det verkligen bara mina ungar som funkar så här?


/Da fish


Kommentarer
Postat av: mångmamma

Nåja, kanske inte alltid gulliga mot varandra...

Oftast tror jag verkligen att de älskar varann och de samarbetar bra ihop, oavsett om det är kojbyggen, omdekorering av hemmet eller legobyggen.

Däremellan slåss de som hund och katt, kallar varann för mindre gulliga tillmälen och driver en mor till vanvett..

Postat av: DD

Jag ahr sagt det förr, men ajg säger det igen - Dina barn är EXAKT likadan som mina. Sacry shit Bro!



Deras "samarbet" går endast ut på att anordna hyss, i övrigt är det syskonkärlek (ironisk) i form av slagsmål, bråk, skrik, gråt och surande.



En och en är dom änglar. Tillsammans är dom demoner.



2009-11-18 @ 12:13:30
URL: http://devilshlydivine.blogg.se/
Postat av: Huskatt

Jahopp, jag går mot strömmen här...

Mina barn är självklart totalt perfekta, slåss ALDRIG, bråkar aldrig och älskar varandra djupt och innerligt varje dag. Alltid...och det ser jag som helt normalt...



2009-11-18 @ 13:39:57
URL: http://huskatt.blogspot.com/
Postat av: Anonym

Tävling pågår!!



http://laurenconradvskristincavallari.blogg.se

Postat av: Petra B

Ska testa det här hemma och återkomma i frågan. =)

2009-11-19 @ 15:31:58
URL: http://iconfess.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0