Dumbas

Nej jag har inte dött. Nej jag jobbar inte hjäl mig, och nej jag har inte lagt ned mitt
bloggande totalt.

Jag firar fars dag och mår piss.
Sedan ett par månader tillbaka så har jag fått äran att med jämna mellanrum få
ledvärk och huvudvärk. Känns som influensa men det bryter liksom aldrig ut.
Denna helgen orkade jag knappt med mig själv. Har inte ens surfat...

Ungarna firade mig idag! Av sexåringen fick jag ett örngott med den lätt skrattretande
texten: "Pappa vet bäst! (ingen protest)". Han har alltid varit språkligt begåvad och

började att tala rent vid ung ålder.

För några veckor sedan så berättade han att han upptäckt ironi. Han sa:

"du och mamma brukar ibland säga att jag gjort bra saker fast ni inte menar det.

Det är som tvärsomspråket va?"
Jag förklarade för honom att det kallades ironi och att jag och mamma ibland sa så
för att vi var trötta på att skälla på honom när han gör saker fel fast han vet bättre,
och att det egentligen inte var så bra att använda ironi.
6-åringens givna respons var "Ja, men då gör ju ni också saker som ni vet är fel?"
Min grymma comeback på det var: mmm

3-åringen gav mig den nya Kentskivan.
Han ligger hästlängder efter sin bror när det gäller språket. Han har enormt svårt med
bokstaven T. Oftast byter han ut den på P eller K...
Anledningen kan vara genetiskt men mer troligt för att vi ägnade mycket tid åt den
förstföddas språkutveckling och varje nytt ord var ju ett mirakel!
När 3-åringen började att prata så var det på din höjd gulligt.
Han ÄR dock charmig och alla älskar honom. Alla i byn vet vem han är för han hejar
glatt på alla och pratar konstant...fast lätt obegripligt.

Idag gick vi och handlade och när vi passerade ett hus så sa han till exempel att:
"Här bor bigicka kacker."
Efter ett luskande och med en slughet som var skarp lyckades jag lista ut att hans
dagisfröket Birgitta bodde där och att hon tydligen har katter.


Båda sönerna gillar att hjälpa till när det skall göras något som att snickra, måla eller
till och med laga mat. Att städa däremot...not so much.
Oftast är det den större av dem som får hjälpa till då han helt enkelt är mognare och
det känns bättre att ge honom ansvar för saker som kan vara farliga.
Ett gyllene undantag finns dock. När jag skall åka till tippen så är det BARA den yngre
som vill åka med. Det får han gärna!
Jag älskar att höra honom säga: "Pappa? Vad skall vi pippa idag?"

/Fisken