Dumbas

Mitt bästa lidingölopp, någonsin. (VARNING: Mycket text!)

---

Resultatet först och främst: 2:18:06. Jag siktade på 2:19 så jag är jättenöjd. Det är dessutom PB med 8 minuter.  Framför allt är jag nöjd att loppet gick så himla bra hela vägen. Jag satsade på att ta det lugnt hela tiden och det gjorde susen. Från start till mål var det bara lätt och skönt hela vägen och jag brydde mig faktiskt inte om tiden. Folk såg sammanbitna ut runt om mig och yrade om medaljtider medan jag bara log och njöt av vädret, banan och utsikten. Som en dag på jobbet. Jag tänker aldrig tävla med klocka igen!

Det började med att jag och Ninnie värmde upp och tog det lugnt. Så lugnt att jag nästan missade starten. Dock han jag kissa lite 30 sekunder innan startskottet. Som vanligt rusar folk iväg men jag var sist i ledet och kände mig för vilket tempo jag skulle hålla på första kilometern. På vägen hittade jag Clarence som skulle gå på 2:30. En tid jag inte kände mig sugen att köra på. Jag flöt på i mitt tempo så gott jag kunde. Det är trångt och de flesta löpare idag vet inte att man ska hålla till höger om man inte är mitt i en omlöpning (som inte ska ta mer än en minut att utföra). För att komma förbi utvecklade jag en ny teknik: Jag satte min armbåge, på den löpare som hindrar omlöpningen, precis på den mjuka delen ovan armbågen när den svänger bakåt. Något som gör djävligt ont. Där efter säger jag: ursäkta men du är i vägen.

Vid Killingebackens uppåt del står Ninnies familj och skriker: Heja N'batha! för fulla muggar. Det ger mig än mer glädje och gör backen till moln. Vid drickat efter backen dricker jag en mugg och lubbar på. Vid det här laget har jag susat om kanske 15 ryggar på 5 km. Vid begravningsplatsen får jag lite mer tempo i kroppen men jag tar det fortfarande väldigt lugnt. I kyrkviken står familjen och synen av dem gör mig lite lättare i steget och jag susar fram förbi publiken. Masse står också där och hejjar mig lite gladare.

Efter milen glider jag runt, snackar lite med folk och bara njuter av luften och vädret. Bort åt 13 km är jag ryggdödare. Jag plockar säkert 40 ryggar mellan 8 och 13 km. Vid vändningen och fågelöudde inser jag att jag har en riktigt bra frekvens på stegen även på flatmark och jag är grymt effektiv i backarna. Flera rätt tunga löpare dundrar bervid mig och gör tappra försök att komma ikapp igen efter att jag gått om men de är för klumpiga i steget för att lyckas. I'm light as a butterfly but I sting like a bee.

Innan grönsta står barnen och sambon och hejjar högt med gel och vatten men jag behöver inte det. Jag joggar ju bara, så jag ruffsar dem i håret och springer vidare, lycklig som bara en stolt terränglöpande far kan vara. Jag är rätt kissnödig nu men jag tänker att kissa kan jag göra på målrakan istället. Jag springer förbi Masse igen som erbjuder mig Nix Snickers som jag avböjer. Tack Masse! Jag äter en saltgurka och drick lite vatten innan jag springer upp för grösnta backen. I'm the king of the world!

Nu drar jag om folk hela tiden. Jag börjar till slut samla på Solvikingar och får ihop en rejäl samling på den milen. Linnéaner är inte lika vanliga i startgrupp 1 så jag får bara tre där. Hittar bl a Ken vid 23 km som ser väldigt trött ut. Nu känner jag lite oro. Håller jag på att knäcka mig för abborren? Ska jag stupa på mållinjen igen? Men inte då. Abborrens första 400 meter går jag raskt (och går om tre som springer) sedan springer jag uppför och börjar känna mig oerhört glad. Jag ser nog fånig ut som ler hela tiden.

Efter abborren ökar jag lite och tar rätt många ryggar sista fem kilometrarna. Jag springer upp för golfbanebacken i rätt bra tempo, hejjar på Studenter och möter Ninnies hejjarklack igen som vrålar: JAAAAA! KOM IGEN N'BATHA!!! Nu flyger jag fram sista kilometern men vid de sista 400 metrarna står Coach Lorenzo och skriker: Du kan ta tre till på spurten! Så jag vågar inget annat och gör det.

Jag är nu helt chockad över hur lätt det var. Jag kommer lätt att kunna löpa en mil imorgon och cyklade ledigt hem efteråt. Visst hade jag kunnat ta silvret om jag tryckt på lite, men då hade jag inte haft den här upplevelsen och den unnar jag varje levande människa på jorden.

Tack alla ni som var med idag. Det var en bra dag.

/N'batha