De med diagnos och så miffon.
Fiskens nyheter idag den 23 september: Vad skiljer miffon ifrån de med diagnos?
Är detta ett nytt folkhälsoproblem? Vi rapporterar.
Miffon.
Idag i närheten av Nordstan så gick jag igenom en skock med ungar. De var runt 13-14år
och jag fick känslan av att detta var "problemungdomsklass" på utflykt.
De springer in i en butik och stojar med butiksägaren som blir galen och jagar ut dem på
gatan igen, de bråkar med varandra och med passerande och som väntat så ropar en finnig,
ljushårig kille när jag passerar:
-Öh businesskillen! Du Mannen! Mehhh... Svara då! Tror du att du är MR Mannen eller?
Min första instinkt är att svara:
"Nej jag tror inte. Jag VET att jag är mannen som om 7 år när du växt upp och fattat att det
inte finns plats i musiksverige för dig när det knappt finns plats för originalversionen av
Ken Ring och du fattat att socialen inte kommer att göra dig fet, kommer att neka dig jobb
på grund av EXAKT den attityden. Så skärp dig tonårsmiffo!"
...Men det gjorde jag såklart inte.
Istället ignorerade jag puckona och gick vidare i mitt liv.
När jag 12 timmar senare befinner mig på OKQ8 i Laxå så träffar jag nästa.
Denna gång en ensam kille som skriker och beter sig som en idiot!
Han skriker och gestikulerar vilt och efter en tid så inser jag att han förmodligen
är autistisk eller har Astbergerssyndrom.
Han är mäkta irriterad över en bil...
Han tar helt plötsligt några raska kliv fram till mig och han är skitarg på mig!
Jag bekräftar lugnt att jag sett att det står en lastbli på parkeringen.
Jag bekräftar också att jag sett skylten att det inte får stå en lastbil på parkeringen,
och jag försäkrar att det inte är min lastbil.
Då blir han lugn.
Frågan som gnager i mig när jag passerar en nedsläckt Örebro är:
Varför kände jag ett sånt behov av att svara denna kille, och inte de andra?
Den här killen uppträdde ju inte mer rubbad än de första?
Enda skillnaden är att jag ANTAR att den sistnämnda har en diagnos...
Är det skillnad på de på diagnos och miffon?
Hur gör ni?
I dagens Fiskens nyheter har vi ställt frågan om det förmodade folkhälsoproblemet om
vad som skiljer miffon ifrån de med diagnos?
/Da fish
Jag svarar sällan på miffon om jag inte jobbar (då får jag betalt för att prata med miffon), just för att miffon oftast är tonåringar i grupp. Och dom ger sig sällan inte. Eller ja, på jobbet brukar det räcka med att börja prata bröst eller sex för att dom ska hålla käft.
Personer med diagnos brukar jag tycka att det är lättare att resonera med på något sätt. Ja, vet inte hur jag ska förklara men jag känner mig sällan rädd eller osäker om en människa med diagnos börjar skälla än ett tonårsgäng med miffon.
Kanske har man mer överseende med sjukdom än med ren dumhet?
för att de med diagnos inte kan hjälpa att de är idioter?
Miffon, eller som jag kallar dem, ELEVER (RYS), vill ha en reaktion. Jag vill inte leka. De med diagnos vill ha något annat, ett svar, en cigg. Jag har respekt för det, även om jag inte förstår.
Tonår är bara en diagnos när man inte har den själv, längre.
Jag är ett puckat miffo med hela spektrat av dys-diagnoser, så därför är jag ett konstaterat folkhälsoproblem. Älskar du mig ändå? JAG älskar i alla fall DIG lika mycket idag, torsdag!
Du kunde ju iaf lugna diagnoskillen. men miffona går tyvärr inte att lugna. de är fast i en ond spiral av fjortis. och de smittar, så det är bara att fly så fort det går.
Petra:
Ja du har nog rätt. Det KAN ju varit göteborgare också men man vet ju aldrig? :-P
Huskatt:
Förmodligen så...jo.
Burgschki:
...och det är därför vi umgås med N'Batha.
Ulle:
Gud! Jag skulle ALDRIG vara i en skola frivilligt.
Benny:
Sant! Samma sak fast baklänges med "gammal".
BB-Babe:
Alltid! Älskar dig.
Anna:
Tyvärr så har du rätt!
