Dumbas

Eskilstuna är hjärtat av gnällbältet. Vi som bor här har en naturlig reflex att gnälla som
ger oss gemenskap. Samma gemenskap känner vi som av olika anledningar har lite
distans till stan...

Ett spontant möte i Västerås mellan två Eskilstunabor.
Jag träffade en ytligt bekant ifrån Eskilstuna i Västerås där han jobbar. Vi möttes helt
oplanerat på stan i en lunchkö. Direkt gick vi över ifrån "Västerås framtidsanda" till
"Eskil-gnäll"...
Jag: -Faaan vad solen lyser. Man får ju vattna ihjäl sig ju!
Han: -Ja och läste du om alla nya varsel?
Jag: -Visst, det är ju helt sjukt! Snart så får man vara glad om man har råd att skita!
Han: -Ja, men inget är ju så dåligt att det inte kan bli sämre ju...
Här vänder sig helt otippat en tjej i 30 års åldern om och säger på klockren Eskilstunadialekt:
Tjej: -Ser man ljuset i slutet av tunneln kan man ge sig fan på att det är ett mötande tåg...

*Häpen tystnad*

Vi tre tittade på varandra i några sekunder och sedan brast vi ut i ett gapskratt!
Ett härligt, befriande internskämt!!!

Roligare än så här är det inte i Eskilstuna!
 

Kanske är det de jämngråa byggnaderna? Kanske är det att alla började jobba i någon
industri så fort de gått ut 8de klass? Kanske är det Göran Perssons skugga?
NÅGOT ligger som en blöt, grå yllefilt över stan.

Kommunen tror att det invånarna behöver för att bli glada medborgare med framtidsanda
är rondeller och kullersten, men i verkligheten tror jag att det räcker med att vi faktiskt
bestämmer oss för att bli världens gladaste stad! Skicka oss på studiebesök i Norge!
Då skulle vi ändra åsikt ifrån:
"Det är ju helt sjukt att någon galning brände ned vårt fina Stadshotell" till ett gladare
"Oj vad det brinner! Nån som vill dela på en grillkorv?"

Labradorlycka till folket...och en trevlig valborg tillönskas er alla!

/Da Fish

Läs även andra bloggares åsikter om Eskilstuna, lågkonjuktur, gnällbältet, toklycka, sarkasm