Energi á la Rune Larsson

Energi är ett måste för att som tränar och den vanligaste formen för löpare är energidrycken. Den finns oftast tillgänglig under loppen och där av byggs vanan upp att använda dem under träning likaså. Jag vill slå ett slag för energikakan. Det finns måga sorters färdiga kakor med energi/protein i men jag har en annan kaka i åtanke, nämligen Runekakan.

Rune Larsson uppfann denna kaka som ett botemedel mot "fältkoman" som drabbar beväringar som sliter under övningar i timmar utan att få i sig någon som helt föda mellan frukost och middag (kan t o m vara medvetet av somliga befäl). Därefter har kakan blivit testad av ultralöpare och multisportare över hela världen. Jag har även hört lovord från småbarnsföräldrar som trollat bort "gnällkoman" före middagen ur sina småttingar med Runekakan.

image179

Kakan är enkel att tillverka: Koka knäck, addera havregryn och låt stela. Voilá! Skär upp i lämpliga storlekar. Det går att addera diverse nötter/syltar/torkade frukter eller flytande glukos om man vill förbättra smaken eller effekten.

Runekakan kan även köpas.

Enligt Rune själv:
?Jag såg att soldaterna behövde någon sorts mat som de kunde bära med sig. Mina kriterier var att det skulle vara billigt, gott att äta, innehålla en relativt hög andel sammansatta kolhydrater, kunna hållas färskt länge oavsett hur man lagrar det, vara lätt att tillverka och så skulle vilken fältkock som helst kunna få tag på ingredienserna och laga ihop dem på sitt kök i skogen. Efter en del kokande och provande kom jag fram till att havregryn som limmas ihop med knäck uppfyllde alla kriterierna. Jag körde tester med soldaterna först, sedan med mig själv när jag sprang några 25-mila lopp. Produkten fungerade utmärkt. Man blev dock törstig och kunde få en motvilja mot den söta smaken efter ett dygn eller så. Jag lät även olika fallskärmsjägargrupper prova kakorna på ett repmöte och de var nöjda.?



Andra bloggar om: , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0