Dumbas

När det kommer till löpning vet jag att halva jobbet är psyket. Om man redan från början känner att det här kommer nog inte fungera så får man rätt. Att träna sig till ett lopp handlar om den fysiska träningen till 50% och att träna hjärnan till att se rätt bilder framför sig är den andra halvan. Så här ser jag Lidingöloppet framför mig:

 

Vid starten kommer folk att rusa iväg för att adrenalinet är uppe och bubblar vid öronen. Jag och Anders, som springer tillsammans för silvermedaljen, kommer att öppna lugnt och följa tempot från hans Garmin ForeRunner 305. Mycket pålitlig apparat. Vi kommer straxt förbi långängen och närmar oss den första backen. Det är en rätt brant och lång backe men kraften i benen är hög och vi tar korta steg uppför den. Vi sparar på krafterna men kan inte riktigt låta bli att "sprätta" lite uppför. Backträningen har gett resultat. Snart går det utför och vi kommer ut på en flack period på 10 km som vi ökar löpsteget på något. Här går vi upp lite från 4:25 tempo till 4:15. Inte mycket men ger lite andrum längre fram.



Vi rundar viken, dricker vatten vid kontrollerna och ligger försiktigt på fram tills vi kommer upp mot hugestaholm. Här börjar småguppen. De närmaste 5 km är lätt uppför och lätt ned för och vid fågelöudde kommer de större kullarna. 15 km kvar. Här är vi fortfarande fräscha och är lite sugna på att köra hårt. Vi tar det dock lugnt här och lägger oss på mellan 4:25 och 4:30 tempo. Kullarna suger kraft. Vid villorna kommer lättnaden att det är en kilometers lugn och nedför fram till Grönsta. Här fyller vi på med energi av olika slag, troligen gel med vatten och sedan börjar kampen. Första backen vid grönsta går bra. Lite lättnad infinner sig för att benen ännu inte förvandlats till betong. Vi rullar på, kollar in lite kanonlägen från 2:a världskriget. Springer ner mot vattnet för att straxt ta backe 2. Mer mjölksyra nu men stegen är korta nog och tempot lågt, 2:40 uppför och 3:45 nedför. Vackra vyer susar förbi. Tennisbanan, villorna och straxt den australienska skylten. Abborrbacken dycker upp efter en lång nedförsbacke. Vi går de första 200 metrarna och börjar småskutta lite när det flackar lite. Vi ser straxt blåsorkestern och pinan är över. Benen stapplar ut för sluttningen men mjuknar straxt. Vi ligger rätt bra till för medaljen. 5 minuter till godo enligt Anders klocka.



Nu lufsar vi på tills vi ser golfbanan. Där är den sista onda backen. Upp för den går det riktigt trögt. Anders skriker troligen åt mig att öka och jag kämpar för att göra det. Vi kryssar sedan runt i området. Ser flerbostadshusen och svänger in på sista kilometern. Nu säger jag åt Anders, som har krafter kvar, att dra iväg och avsluta med stil. Själv dunsar jag ner för sista kilometern och ser målet med tiden 2.13:09 och drar på för fosterland och fostervatten. I mål på 2.14:12. Silvermedaljen är min!